Vildsvin
Inte en helt tam gris
Vildsvinet är tamsvinets urform. Till Finland har vildsvinet spridit sig från Estland och Ryssland under mitten av 1900-talet.
Vildsvinet tillhör svindjuren och har 32 underarter som kan delas in i fyra grupper. Vildsvinen som finns i Finland och övriga Europa tillhör gruppen äkta vildsvin (Sus scrofa scrofa). Vildsvin ur denna grupp finns även i Nordafrika samt Väst- och Centralasien.
Våra grisar
De första vildsvinen kom till vår farm våren 2008, och sedan dess har flockens storlek varierat mellan 20 och 100 djur.
Alla sugor och galtar som bor hos oss får namn som de också känner igen och kommer till när man kallar på dem (om de känner för det, vill säga!).
Små ”krsubär”
Sugorna föder 1–3 gånger om året, 3–9 kultingar per kull. Kultingarna är en sötsak för ögat: små randiga ”krusbär” som väger cirka 400–500 gram och kommer ut ur boet för första gången vid ungefär tre dagars ålder.
Före förlossningen isolerar vi mammorna från resten av flocken så att de får föda och ta hand om de små i lugn och ro i början. Vid cirka 2–3 veckors ålder ansluter de sig till resten av flocken.
Om en kull av någon anledning dör blir sugan snabbt brunstig igen. Av denna anledning måste vissa galtar hållas avskilda från de små kultingarna, eftersom de kan döda ungar för att få sugan brunstig snabbare.
Den vanligaste orsaken till kultingdöd är dock att de blivit klämda under sin mamma när hon lagt sig ner. Som tur är dör små kultingar väldigt sällan nuförtiden.
Nattugglor
Våra vildsvin är morgontrötta och rör sig helst i skymningen.
Vildsvinet har dålig syn, men god hörsel och ett extremt bra luktsinne. Trots sin stora kropp och sin klumpiga framtoning är djuret mycket snabbt och smidigt: det kan tillfälligt nå en hastighet på upp till 70 km/h och når den på bara några få språng.
I en vildsvinsflock finns en tydlig rangordning där ledarsugan har högsta bestämmanderätt. Hangrisarna hamnar sist i rangordningen.
Galtarna har fullt upp i sina flockar: under brunstperioden kan en enda galt göra upp till 15 sugor dräktiga. Eftersom galtarna tenderar att glömma bort att äta under denna period kan en galt på 300 kilo gå ner upp till 80 kilo i vikt.
Vildsvinet känner sin skötare
Vildsvinet är till sin natur en livsnjutare och känner väl till sin skötare som kommer med godbitar.
Särskilt de unga grisarna för ett väldans liv när skötaren närmar sig hägnet (om det till exempel vore något gott på gång!).
Skötaren kan rör sig i hägnet i relativ lugn och ro, förutom i vissa specialsituationer. Även om ett vildsvin med sina starka käkar kan bita av ett mänskligt lårben, brukar det oftast ”varna” först genom att sticka in trynet mellan benen och ”kasta”. Många nybörjare och försiktiga skötare har fått uppleva ståtliga luftfärder.
I skötarens arbete måste man dock komma ihåg att vildsvinet i slutändan ändå är ett vilt djur. Ett skadat vildsvin är extremt farligt, och skadade vildsvin har dödat ett obegränsat antal människor genom historien.
Allätare
Vildsvinet är en allätare och äter ungefär en hink mat om dagen.
Till skillnad från andra klövdjur är det inte en idisslare, och dess matsmältning är avsevärt bättre än hos tamsvinet – vildsvinets magsyra har till och med jämförts med batterisyra!
Tack vare sitt otroligt starka tryne gräver vildsvinet upp till exempel rötter och maskar ur marken. Som man kan märka i hägnen är djuren ivriga att böka upp vartenda möjligt hörn.
Den största delikatessen för i alla fall våra grisar är fisk, men den huvudsakliga näringskällan är dock spannmål.
Ett vildsvin når sin slaktstorlek på ungefär ett och ett halvt år, vilket är tre gånger längre än för ett tamsvin. Då ligger levandevikten på runt hundra kilo. Äldre galtar och sugor är betydligt större; till exempel beräknas vår ”grand old lady” Sohvi väga väl över 300 kg. Vildsvinet är därmed ett av Europas största vilda djur.
Besiktigat kött
På grund av sin klassificering som vilt djur får vildsvinet avlivas på farmen. I praktiken avlivas grisen vid sin matskål så att den inte ens hinner förstå vad som händer. Detta säkerställer att köttet inte blir så kallat stresskött till följd av långa transporter, till skillnad från hos dess tama släktingar.
Innan djuret avlivas besiktigas grisen av en veterinär på farmen. Vi låter dessutom göra trikintest på samtliga individer.
Vanligtvis drabbas vildsvin väldigt lite av sjukdomar och de har ett mycket gott immunförsvar. Därför behöver de inte medicineras, vilket innebär att inga läkemedelsrester uppstår i köttet.
Vildsvinskött är mörkare rött till färgen än vanligt griskött och har en lätt smak av vilt. Dessutom är vildsvinskött betydligt magrare och mer proteinrikt än vanligt griskött.
Till sina egenskaper ligger vildsvinskött närmare kött från andra viltarter, som till exempel älg. Precis som i älgkött finns det tydligt mer kolhydrater i vildsvinskött än i vanligt fläsk- eller nötkött.
Du kan provsmaka vildsvin i många olika former i vår restaurang! Vi säljer även kött att ta med hem, både som konserver och fryst.
